Språkkonsulternas logotyp

Språkbrevet nr 4, 2009

Rubriker är en ständig källa till förvirring och frustration hos de skribenter som jag möter. Inte bara ska de vara tillräckligt många och formulerade på ett sätt som lockar till läsning och leder läsarna genom texten, de ska vara formgivna på ett funktionellt sätt också. Frågorna blir ofta många: Hur var det nu igen, får jag använda fetstil, vilket teckensnitt är bäst, ska det vara skiljetecken i rubriker?

Alla texter behöver en huvudrubrik. De flesta behöver dessutom underrubriker på olika nivåer. De olika rubriknivåerna, huvudrubriken inräknad, både hör till och hör inte till texten. De är en egen sorts text som vi faktiskt läser separat. Därför bör de skilja sig lite från textmassan rent utseendemässigt, eller grafiskt. De ska stå ut, helt enkelt.

Rubriken ska fånga intresset
Ett enkelt sätt att få rubrikerna att synas är att använda sig av tomrum. En luftig text är dessutom lättare att läsa än en kompakt, så var inte rädd för lite luft före och efter mellanrubrikerna. Gör gärna två blankrader före rubriken och en efter. Då syns det vart rubriken hör och läsaren lägger märke till den. Efter huvudrubriken bör det vara två blankrader.

Ett annat sätt att dra uppmärksamheten till rubrikerna är att skriva dem i ett annat teckensnitt än resten av texten. Fetstil behövs inte om du gör så. Texter som ska läsas på papper är ofta skrivna med ett så kallat antikvateckensnitt. De har små klackar längst ner och längst upp (till exempel Times new roman). I sådana texter kan du gärna välja ett linjärt teckensnitt till rubrikerna (till exempel Verdana). Det väcker lagom mycket uppmärksamhet. Du bör inte välja alltför fantasifulla tecken vare sig till rubrikerna eller löptexten. Det är inte bara svårläst, utan lockar också bort uppmärksamheten från innehållet.

Skiljetecken då – ska det vara punkt efter rubriken? Nej, punkt ska det det inte vara, men ett utropstecken eller frågetecken kan du sätta dit om det behövs. Och det betyder ju att rubriker kan vara formulerade som både utrop och frågor! Det vanligaste är nog emellertid vanliga konstateranden, och då behövs inget skiljetecken.

Standarden har ändrats med tekniken
Förr var det vanligt med understrukna rubriker. Det var på skrivmaskinens tid, då det även förekom spärrad text och text med dubbelstreck under. Idag har vi en uppsjö av teckensnitt, fetstil och kursiv stil att laborera med. Understrykning är numera mycket ovanligt, och är nästan helt förbehållet länkar i webbtexter. Fetstil betyder oftast att något är viktigt och används ofta för så kallade ledord som ska underlätta läsningen på skärm. Kursivering är svårläst både på papper och skärm och passar därför bäst för att markera enstaka ord eller fraser i texten, till exempel boktitlar.

Fetstil och kursiv stil fungerar dock bra i rubriker, och kan hjälpa dig att visa läsarna vilken rubriknivå de olika rubrikerna befinner sig på. Med hjälp av teckenstorleken och teckensnittet leder du läsaren genom textens nivåer. Men var försiktig. De flesta läsare orkar hålla reda på högst tre mellannivåer, inte mer. Om texten är lång och har många rubriknivåer bör du numrera. Lycka till!
----------------------------

Vill du lära dig mer om textens form? Det finns platser kvar på vårens skrivkurser. Anmäl dig nu!
Till kurskalendariet »

Anki Mattson
 
Seriffer, linjärer, understrykningar ... Vad ska man välja i rubriken?
 
Tillbaka till arkivet »