Språkkonsulternas logotyp

Språkbrevet nr 5, 2009

Alla modersmålstalare vill säkert tycka att just deras språk är annorlunda och speciellt och inte jämförbart med något annat. Likadant är det med oss svenskar. Så vad är det som skiljer svenska från andra språk? Svenska tillhör ju en stor grupp germanska språk som till exempel isländska, norska, engelska och tyska. Och många egenskaper och regler är gemensamma för alla dessa språk. Men det finns saker som skiljer.

Fler sätt att betona
I våra vanligaste västerländska språk kan man bara betona på de olika stavelserna i ordet. Därför kan man endast skilja på ord som stavas lika genom att betona på olika stavelser. Jämför till exempel trumpet (blåsinstrumentet) och trumpet (lite surt, av trumpen). I svenskan har vi dock ytterligare ett sätt att betona ord, nämligen genom att ändra på ordmelodin. På så vis kan vi till exempel skilja på rutten (vägen) och rutten (inte färsk) och på toner (musik) och toner (i kopiatorn).

Många konsonanter tillsammans …
Något annat som skiljer svenska från till exempel engelska och skandinaviska är vår förmåga att stapla konsonanter efter varandra. Till exempel västkustskt, som består av 11 bokstäver varav 9 är konsonanter och 5 är på rad och fungerar som tungvrickare för både infödda svenskar och andraspråkstalare, eller marschschlager (14 bokstäver, 11 konsonanter och 8 på rad!). Men andra språk är inte långt efter. Marschschlager består av låneord från Tyskland och i bland annat Polen, där pszczoła betyder bi, och i Tjeckien, där zmrzlina betyder glass, är de duktiga på att bygga meningar av konsonanter.

… och många vokaler
Svenska har också väldigt många vokaler jämfört med våra språksläktingar. Det finns 9 stycken, och dessa finns dessutom i både kort och lång version, till exempel fars (genitiv av far) och fars (komedi). I exempelvis spanska finns det bara 5 vokaler. Speciellt våra långa vokaler verkar vara ovanliga med tanke på att så många nysvenskar får kämpa hårt för att skilja på uttalet av till exempel haka och hacka.

Det måste finnas ett subjekt
I svenska meningar måste det (i princip) alltid finnas ett subjekt, det vill säga någon eller något som utför handlingen i meningen. I uppmaningar (Arbeta!) behövs det dock inget subjekt. I vissa språk räcker det med att skriva verbet (predikatet), till exempel trabajo, så förstår alla (spansktalande i detta fall) att jag arbetar. Dessa språk använder sig dock av ändelser på verbet (-o i trabajo) för att visa vem som är subjektet.

Även när ett subjekt egentligen är onödigt måste svenskan ha ett formellt subjekt, det. Till exempel Det är snart sommar. Det fungerar här mest som utfyllnad i början av meningen när man vill beskriva ett tillstånd (snart sommar) och det därför inte finns någon eller något som utför någon handling.

Hans Larsson, din personliga språkrådgivare
----------------------------

Vill du lära dig mer om språk och språkutveckling? På våra uppskattade föredrag får deltagarna lära sig väsentliga och oväsentliga, men alltid intressanta fakta om språket.
Till våra föredrag om språk
»

Hans Larsson
 
Ordet svenskt har sju bokstäver men bara en vokal
 
Tillbaka till arkivet »