Spr&aringkkonsulterna                
                     
   


Pratbubblor

Följ våra pratbubblor på bloggen

 
Språkbrevet nr 3, 2010

Det juridiska språket är en av mina hjärtefrågor. Det främsta skälet är kanske att jag har sett så många juridiska avtal som inte fungerar. Även om de fungerar i domstolen som ett arbetsredskap för jurister, når de sällan sitt syfte som ett dokument som ska reglera affären mellan två parter. Vanligtvis är det den enskilde som inte kan delta i den här kommunikationen.

Friska fläktar i författningsspråket
Men just nu blåser det ganska många vindar för att förbättra positionerna för vanliga människor i juridiska sammanhang: tv ger just nu programmet Lex Alonzo som på ett klart och tydligt sätt försöker förklara innehållet i lagar och förordningar, och lagrådet granskar för närvarande ett förslag till en ny betaltjänstlag som kräver att informationen till kunderna ska vara tydlig och lätt att förstå. Dessutom kom det nyligen ut en intressant och uppmärksammad doktorsavhandling om hur juriststudenterna skolas in i det juridiska språket, ibland på ett helt oreflekterat sätt.

Det juridiska språkets kännetecken
Det kan finnas många problem i en text och ofta är det vaga formuleringar, ofullständiga resonemang och ologisk struktur som är de stora stötestenarna för läsarna. Men i juristernas texter brukar det dessutom finnas en hel hoper med svårigheter. En av dem är det som Erik Wellander redan 1950 utpekade som juristernas älsklingsverb. Det är omoderna, ofta sammansatta prepositonsverb som nästan aldrig används i något annat sammanhang än just i avtalstext, och som nästan alltid går att byta ut mot något modernare och mer lättbegripligt. Hur ofta träffar du på till exempel uppbära, vidgå, utge och förebringa i andra texten än juridiska?

Ett annat kännetecken är förkärleken för att först använda överordnande begrepp och därefter ändå rabbla upp de underordnade delar som ingår i begreppet, till exempel: Kunden får tillgång till bankens elektroniska tjänster inklusive internetbetalningar, kontosammanställningar, automatsvar, kortbetalningar samt kontobetalningar.

Tradition och slentrian
Det finns egentligen en hel uppsättning sådana kännetecken, några som fyller en funktion och andra som bara används slentrianmässigt. Precis som alla andra skribenter så faller även juristerna in i en tradition och i givna formuleringar som de ganska snart slutar att reflektera över. Problemet är att slentrianen får en mer ödesdiger effekt när de skriver texter som en lekman behöver förstå, men inte har en möjlighet att tränga in i eftersom de är så snåriga.

Helena Englund Hjalmarsson, din personliga språkrådgivare

Vill du lära dig att skriva moderna juridiska texter? Gå vår kurs Klarspråk för juristen i höst.
Läs mer om Klarspråk för juristen pil
 
 
Oaktat fastigheten varit ansluten kan det inte anses obehövligt att ...