Språkkonsulterna                
                     
   

 

 

Språkbrevet nr 4, 2010

Är det lätt eller svårt att lära sig svenska, jämfört med andra språk? Egentligen finns det inget självklart svar på frågan för det beror naturligtvis på vilket modersmål du har. Men för den som har ett icke-skandinaviskt modersmål finns det en del besvärliga stötestenar i svenskan. Hur förklarar du till exempel skillnaden mellan verben sätta, ställa, lägga för någon som inte kan svenska så bra? Och hur beskriver du orden som vi använder för att modifiera en utsaga, till exempel: eventuellt, kanske, antagligen, möjligen, troligtvis, sannolikt och nog? Att kunna svenska, eller rättare sagt – att ha svenska som sitt modersmål – innebär att man har fått mycket av sin kunskap om språket gratis. För den som börjar från noll med inlärningen kan vårt huvudspråk dock innebära en hel del svårigheter.

Det kan vara svårt att se hela isberget
Det kan vara svårt att se hela isberget. Inte nog med att du ska tillgodogöra dig en hel arsenal med nya ord och grammatiska strukturer. Du måste också lära dig de sociala, kulturella och till viss del historiska betydelserna av alla språkliga uttryck. För att förstå ordet trädkramare räcker det inte att du förstår vad ”krama” och ”träd” betyder. Du måste ha helheten. Det är som toppen av ett isberg. Det som syns är bokstäverna, ljuden och den bokstavliga betydelsen av ordet. Men det mesta ligger under ytan. Där hittar man resten av innehållet som ger trädkramare dess innebörd, det vill säga den information som är underförstådd och kanske uppenbar för dem som är bekanta med uttrycket sedan tidigare.

Svenskan har många böjningskategorier
I svenskan har vi som bekant böjningsformer för att beteckna exempelvis plural, bestämdhet och tempus. Vi använder så kallade morfem som vi kedjar ihop med huvudordet för att få olika betydelser. Ta substantivet häst som exempel. I meningen ”Hästarnas skor behöver bytas ut av hovslagaren” kan man dela upp ”hästarnas” i fyra delar: häst-ar-na-s. Till huvudordet ”häst” följer tre böjningsformer för att beteckna plural, bestämdhet och genitiv. För att lära sig att skriva och uttrycka sig korrekt på svenska så måste man alltså lära sig och förstå samtliga böjningskategorier.

Var ska inte vara?
Något som andraspråksinlärare ofta har svårt med är svenskans placering av negationen inte. Det vanligaste för de flesta språken är att man sätter ut negationen före verbet om det är en huvudsats: ”I’m not coming tonight” (jag kommer inte i kväll) eller ”ce n’est pas possible” (det är inte möjligt). Men så gör vi inte i svenskan. Vi placerar inte efter verbet: ”Jag orkar inte med det här aprilvädret”. Men inte nog med det! Om vi har en bisats är regeln den motsatta. Då placerar vi negationen före verbet istället: Jag åker till Palma när jag inte orkar med aprilvädret.

På med spenderbyxorna! Nu drar vi ut på byn och rullar hatt!
En annan sak som kan vålla problem med språkinlärningen är våra idiomatiska uttryck, det vill säga de talesätt eller fasta fraser som ingår i svenskan. Att ha spenderbyxorna på sig till exempel. Eller rulla hatt för den delen. För att återkoppla till min liknelse om isberget: de idiomatiska uttrycken är i mångt och mycket självklarheter för den som har svenska som modersmål, men inte för den som går ”den hårda vägen” och lär sig allt från början.

Men kommunikation är å andra sidan väldigt tacksamt och förlåtande. Om vi inte förstår varandra så tar vi hjälp av kroppsspråk, mimik och gester för att förmedla det vi vill ha sagt. Och det går ju oftast galant!

Malin Andersson, din språkrådgivare

----------------------------------

Vill du lära dig hur man skriver enkelt så att även nysvenskar förstår? Gå vår kurs Lättläst för alla 8-9 juni.
Läs mer om Lättläst för alla

 


 
 

Det inte är lätt med trädkram och höga hästen